Eftersök

I går morse då Matte i huset precis hade börjat varva ner efter nattjobb, ringde telefonen. 

Det var Kjell, en av jaktgrannarna som i sin tur blivit uppringd om en skadad älg som observerats då den korsade vägen.
Den skulle enligt uppgiftslämnaren vara en stor tjur med ett skadat framben.

Det var bara att packa ihop eftersöksattiraljerna och åka ut. Raija var den givna hunden i dessa sammanhang.

Två förhållsskytter var också med och efter lite diskuterande, gick de iväg till anvisade platser.
Så började vi då att gå efter den vägsträcka där älgen observerats. Ganska snart tecknade Raija där älgen tagit vägen, men några flera spår förbryllade.
Vi tog omtag och Raija började med ett gå på vinden och drog in åt skogen. Jag litade på hunden och följde.

Det blev inte långa spårandet, några hundar meter, sedan stötte vi djur som ganska hastigt lämnade platsen och for in åt skogen en bit. Raija följde och nu gick vi sakta och inriktade oss på att mota ut älgen mot förhållsskyttarna för observation. 
Efter en stund small det ett skott ... sedan tystnad. Via radion kunde konstateras att älgar kommit fram till ena skytten, som haft god tid på sig att avgöra hur skadad tjuren var. Frambenet var med största sannolikhet av, så avgörandet om skott var nödvändigt.
Älgen låg ner och vi kunde lugnt och stilla gå fram. Den "stora tjuren" befanns vara en liten fyrtaggare. I följe hade den två kvigor som efter skottet vek av och försvann i den täta snårskogen.

Ett enkelt och lyckat eftersök, men inte desto mindre en glad hund som fick ragga en älg i tidig förmiddag.

För oss tvåbenta blev det en liten kaffestund i skogen med genomgång kring eftersöket.
En rolig parantes i det hela, var att Kjells far var en av förhållsskytterna. Han har många minnen av jakter med Raijas fader Trisse.

Och förhoppningsvis får vi behålla Raija ännu ett tag som eminent eftersökshund.

Lite uppdatering

Dagarna blir snabbt kortare nu. Pannlamporna har kommit fram igen och har en given roll i kvällspromenaderna.
Här finns nämligen inte värst många sträckor med gatljus.

Ganska vemodigt har vi insett att gammeltiken Raija har börjat få lite krämpor. Promenaderna blir inte längre lika långa som de med unghundarna, det frestar på för mycket att gå flera kilometer varje dag.

Annars har det varit ett par händelser som inträffat på grund av slarv .. Lilla cocker Saga fick tillfälle att vistas ensam med fyra bunkar hundmat en kväll. Den lilla matglada filuren klarade av att trycka i sig innehållet i nästan alla fyra bunkarna!
Nog såg hon ut som en mindre säck potatis i nästan ett dygn efteråt, men i övrigt vid gott mod.

Matte i huset skulle hämta in vithundar från hundgården en kväll, med resultat att Gry och Gandalf klarade av att smita och for direkt till skogen .. En något frustrerad Matte visslade och ropade .. tillslut dök Gry upp efter tio minuter, men Gandalf dök inte upp igen förrän efter flera timmar.

Nåväl, ingen skadade och således alla välbehållna, både den matglada och de två rymmarna.

Nu stundar helg och några lediga dagar. Äntligen lite tid igen, att gå till skogen en sväng. Helgen kommer också att innehålla besök och roliga aktiviteter, det ser vi fram emot!

Fredagens älgjakt ...

.. började med ett riktigt hardrev. Gry fick upp en hare, och med ett vrål for hon efter och försvann..
Efter en halvtimme var hon tillbaka igen, bara för att springa upp ett rådjur. Nytt vrål och nytt drev ..
Ungefär i samma stund hörs att den andra hundförarens hund fått upp älg. Så var det bara att dra sig lite längre söderut på den udde vi drev av.
Efter ett tag tystnar ståndet och börjar igen längre upp och bort.

Matte i huset, som avvaktat ett tag, fortsätter gå med Gry längs den del av såten som vänder ner mot fjorden. Ånyo hörs ett vrål från Gry, denna gång trodde Matte i huset att hon skulle få haren rakt i magen, den kom i full sula och endast ett par meter ifrån, vinklade den och for tillbaka västerut. Gry efter i full fart, och borta var hon.

Så var det då bara att sätta sig och vänta ett slag igen, tills Gry kom tillbaka, och man kunde knata på igen.
Sen började det hända saker hos den andra hundföraren. Ett skott small och eftersom vi fått veta på radion  att hunden skällde ko med två kalvar, så drogs slutsatsen att en kalv låg ner.
Så var tyvärr inte fallet. I den täta snårskogen där ståndet försiggått, försvann både kon och kalvarna.

Det bestämdes att eftersökshund skulle påkallas omedelbart, och det tog inte lång stund innan Husse och Raija var på plats.
Skottplatsundersökning gav inga tecken, men Raija tog lugnt upp spåren och det dröjde inte länge innan ko och kalvar trycktes ut mot en passkytt som sköt en kalv ..

Och det är väl egentligen här som det roliga började för Matte ... Gry satte plötsligt näsan i vädret och stack iväg. Plötsligt hörs det hur Gry får upptag och stadigt skäller älg!
Nu var det inte långa stunden som Gry fick skälla på det redan störda ekipaget. Det gick väl ungefär tio minuter av gångstånd, sen small det fyra skott.
Nog blev det lite mäktigt för Gry som vände och for tillbaka till Matte. Men strax därefter vände hon och gick tillbaka i spåren, rakt fram till kalven. Matte följde och det kändes ganska så skönt ändå när Gry inte verkade koppla något negativt till älgkalven som låg där.  
Det bekräftades av passkytten att Gry hade varit med hela vägen i fint gångstånd, ungefär 6-10 meter ut från älgarna, men att hon avvikit då skotten började smälla.

Vi blev lite fulla i skratt då passkytten kom fram och den taniga unghunden Gry fick för sig att det var hennes kalv. Passkytten blev utskälld av en något mallig unghund som tydligt talade om att "det här är min älg".

Matte lät henne hållas, eftersom det inte var något uttalat aggressivt alls, utan bara en stolt och mallig unghund som stod där och raggade sin första älg. Bra för självförtroendet!

Det tog sin lilla tid innan passare var ute ur skogen och en fyrhjuling skickades ut.
Gry, som hade haft både hare och rådjursdrev tidigare under morgonen, var synnerligen trött, men inte ville hon lämna kalven inte. Hon lade sig lika gott till att sova där bredvid ..

Nog såg det lite lustigt ut, men vittnade också om en unghund som hade avreagerat vid älgen och nu var helt trygg och lugn i situationen.

Onsdagens älgjakt

Onsdagmorgon åkte Husse iväg på dagens älgjakt med två hundar i bilen ...

Nog hade det stötts och blötts kring temat att gå med gammeltiken Raija som löshund under årets jakt. Och visst hade det bestämts att i år skulle hon endast användas som bandhund, nu när hon går på trettonde året.
Efter två mornar med bedjande hundblick, reviderades beslutet och det bestämdes att Raija skulle få agera löshund i onsdagens första såt.
Jaktlagets förra hundförare skulle således gå med Raija, medan Husse i huset skulle gå med Gandalf.

Beslutet visade sig vara lyckosamt, Raija fick upptag på ko med kalv och båda hundarna var med i slutändan, Gandalf med kalven och Raija med kon, som båda sköts på pass.
Kalven hamnade i områdets krondike och en något lustig situation blev det då den skulle bärgas. Fiskeutrustning kan användas till mycket!

Cecilia, som observerade gammeltiken Raija i skogen, kunde sen berätta att hon blev smått förundrad över, med vilken snabbhet och skärpa som Raija tog sig an sin uppgift. Nog är jaktlusten en enorm drivkraft hos en åldrande jakthund!
Raija fick en varm dusch och massage då vi kom hem. Efter utfodring på hemmagjord mat, sjönk lugnet in i  två hundkroppar som fått jobba rejält under dagen ... 

Ännu en dag ...

.. har gått av älgjaktsveckan, och i skrivande stund är det onsdagsmorgon. Husse, Cecilia och Jesper har åkt iväg till jaktmarkerna. Ny dag, nya förhoppningar!

Gårdagen bjöd inte på de stora ovationerna, det blev skjutet en tjur på morgonen, redan innan hundarna släpptes.
Inget upptag blev det under morgontimmarna, om det var älgtomt just då, eller om hunden missade är ju ibland svårt att bedöma. Man vill ju gärna tro det är älgtomt om hunden inte får upptag, men så behöver ju inte alltid vara fallet. Gandalf har utvecklats till en duktig och ganska så säker älghund, vi tror nog att älgarna dragit sig upp åt höjderna och att området faktisk var tomt.

Två mindre såter skulle gås igenom, och jaktlaget bestämde att dessa skulle sökas av med ledhundar.
Således blev det en trevlig dag för Raija, gammeltiken som nu går på trettonde året. Hon fick jobba som ledhund i den ena såten och en svarthundsblandning fick gå den andra.
Lagets förra hundförare Michael K. verkade glad att få sträcka på benen och gå en såt tillsammans med Raija. De har jagat tillsammans förut de där två :)

Det blev dock inget resultat i småsåterna, inga älgar här heller.

Det kan vara sådär lurt ibland, älgarna flyttar givetvis på sig under nattetid och även om vägar spåras av så är det inte helt lätt alltid, att veta var älgarna står.
Gandalf fick iallafall en lugnare dag under tisdagen, det blev vila för honom medan bandhundarna jobbade.

Så får man då hålla tummar och tår för att onsdagens jakt skall ge fina upplevelser och allra helst hundskall på skogen!

Älgjakten är igång!

Så har vi kommit till tisdagen och älgjaktens andra dag.
Det är Husse i huset som jagar de här dagarna, medan Matte i huset får vänta till torsdag innan hennes jaktlag drar igång jakten.
Ganska fin planering egentligen, för med att varva hundarna, blir de lagom mycket använda och håller förhoppningsvis hela veckan ut.

Måndagen började bra med direkt upptag vid första släppet. Nog gick det snabbt undan till en början, men Gandalf fick broms på kvigan som avfångades av en passkytt efter ett kort arbete.

Andra såten var lika givande ur hundsynpunkt som den första, med upptag på en flock om fyra djur. Stånd och gångstånd i över två timmar innan tre av älgarna gick i sjön och simmade över. Var den fjärde försvann vet man inte, men Husse i huset mötte Gandalf på väg runt sjön och kunde koppla honom innan han for ur området som tur var.

Gry fick inte prova sig igår, det blev istället en stund vid slaktboa och återseende med en avfångad älg.

Undrar dock om hon kommer ihåg så mycket av den varan från fjolåret. Då var hon ju endast sex månader gammal. En lite försiktig påhälsning på älgen blev det, inget ivrigt raggande, utan ett ganska lugnt och nyfiket undersökande.

Njutbart tyckte hon det var att få ett älgben att gnaga på ..

Fortsättning följer ...