Fredagens älgjakt ...

.. började med ett riktigt hardrev. Gry fick upp en hare, och med ett vrål for hon efter och försvann..
Efter en halvtimme var hon tillbaka igen, bara för att springa upp ett rådjur. Nytt vrål och nytt drev ..
Ungefär i samma stund hörs att den andra hundförarens hund fått upp älg. Så var det bara att dra sig lite längre söderut på den udde vi drev av.
Efter ett tag tystnar ståndet och börjar igen längre upp och bort.

Matte i huset, som avvaktat ett tag, fortsätter gå med Gry längs den del av såten som vänder ner mot fjorden. Ånyo hörs ett vrål från Gry, denna gång trodde Matte i huset att hon skulle få haren rakt i magen, den kom i full sula och endast ett par meter ifrån, vinklade den och for tillbaka västerut. Gry efter i full fart, och borta var hon.

Så var det då bara att sätta sig och vänta ett slag igen, tills Gry kom tillbaka, och man kunde knata på igen.
Sen började det hända saker hos den andra hundföraren. Ett skott small och eftersom vi fått veta på radion  att hunden skällde ko med två kalvar, så drogs slutsatsen att en kalv låg ner.
Så var tyvärr inte fallet. I den täta snårskogen där ståndet försiggått, försvann både kon och kalvarna.

Det bestämdes att eftersökshund skulle påkallas omedelbart, och det tog inte lång stund innan Husse och Raija var på plats.
Skottplatsundersökning gav inga tecken, men Raija tog lugnt upp spåren och det dröjde inte länge innan ko och kalvar trycktes ut mot en passkytt som sköt en kalv ..

Och det är väl egentligen här som det roliga började för Matte ... Gry satte plötsligt näsan i vädret och stack iväg. Plötsligt hörs det hur Gry får upptag och stadigt skäller älg!
Nu var det inte långa stunden som Gry fick skälla på det redan störda ekipaget. Det gick väl ungefär tio minuter av gångstånd, sen small det fyra skott.
Nog blev det lite mäktigt för Gry som vände och for tillbaka till Matte. Men strax därefter vände hon och gick tillbaka i spåren, rakt fram till kalven. Matte följde och det kändes ganska så skönt ändå när Gry inte verkade koppla något negativt till älgkalven som låg där.  
Det bekräftades av passkytten att Gry hade varit med hela vägen i fint gångstånd, ungefär 6-10 meter ut från älgarna, men att hon avvikit då skotten började smälla.

Vi blev lite fulla i skratt då passkytten kom fram och den taniga unghunden Gry fick för sig att det var hennes kalv. Passkytten blev utskälld av en något mallig unghund som tydligt talade om att "det här är min älg".

Matte lät henne hållas, eftersom det inte var något uttalat aggressivt alls, utan bara en stolt och mallig unghund som stod där och raggade sin första älg. Bra för självförtroendet!

Det tog sin lilla tid innan passare var ute ur skogen och en fyrhjuling skickades ut.
Gry, som hade haft både hare och rådjursdrev tidigare under morgonen, var synnerligen trött, men inte ville hon lämna kalven inte. Hon lade sig lika gott till att sova där bredvid ..

Nog såg det lite lustigt ut, men vittnade också om en unghund som hade avreagerat vid älgen och nu var helt trygg och lugn i situationen.